Jag har fortf. inte fattat att det är sant... tänker på dej varje dag och saknar dej sjukt mkt. Ibland vill jag så gärna ringa dej, men sen kmr jag på att du kmr ju inte svara... När kmr det gå över? Smärtan i bröstet, magknipet och tårarna som rinner varje gång man inser att du är borta, att du aldrig kmr tillbaks. Det värsta är att jag inte kmr ihåg sista gången jag träffade dej. Men kmr aldrig glömma drömmen jag hade precis innan jag blev väckt av det hemska samtalet. I drömmen hade vi en avskedsfest för dej, alla hade vanliga kläder förutom du. Du hade en jättevacker grön balklänning på dej och den där gröna ögonskuggan du passa så bra i. Ditt hår var så vackert! Och du sa till mej: \"Jennie, glöm aldrig att du är vackrast. Jag älskar dej...\" Och så kramade du om mej. När jag blev väckt av telefonen som ringde och fick höra vad som hade hänt, trodde jag att det hörde till drömmen, att drömmen hade blivit en mardröm...men sen insåg jag att det inte var så. Den dagen va den värsta i mitt liv. Du fattas mej, det är som ett stort hål i mitt hjärta. Jag saknar något hela tiden, vad jag än försöker fylla hålet med, så hjälper det inte. Förlåt att jag inte har hälsat på dej. Men hoppas att du vet hur mkt jag älskar dej och saknar dej! Ingen kan nånsin ta din plats, tomrummet kmr alltid finnas där. Hoppas du väntar på mej däruppe och att vi ses igen. Älskar dej Helen, Puss & Kram Jennie